Wadsworth - Bradford (Ohio)

"Hello there young man, and young lady!"
"Well, hello", svarar vi.

Vi står på gatan utanför huset på 232 Sunset Street i Bradford. Här bodde Hugo när han var 16 år. Han hade en massa blont hår och tyckte att USA var det häftigaste som fanns. Han åkte iväg som utbytesstudent, för han ville komma hem till Gotland med en high schooljacka, en high schoolring och vara världsbäst på amerikansk fotboll.
Han bodde hos familjen Grody. De var fattiga men snälla. Deras son Bill hade precis dött. Hugo fick bo i hans gamla rum. Huset var litet och trångt och heltäckningsmattan smutsig. Amerika var inte riktigt som han hoppats på. Från sitt fönster såg han majsfältet sträcka ut sig i oändlighet.
Efter att han kommit hem till Sverige skickade de några julkort till varandra över Atlanten. Men han har inte hört av familjen på 18 år.
Nu har vi tagit bilen hit. Vi vet inte om de bor kvar, om de lever. Ens om huset skulle stå kvar.

Kvinnan på trappan heter Sandy. Det visar sig att hon är Bill Grodys nya fru. Hon visar oss in i huset.
"Do you know this young man?" frågar hon sin man.
Han har rest sig ut fåtöljen. Han skakar på huvudet.
"No, I don't know him ... Hugo!" ropar han sen.
Han blir blank i ögonen. Han sträcker ut armarna. Famnen som ett skuvstäd, han kramar som bara gamla stentuffa farbröder kramas. Tårarna letar sig ut i hans ögonvår.



Sen kommer Brenda. Hugos amerikanska syster. Hon har haft ett inramat foto av Hugo i sitt hus sen han åkte. Hon ringer sin son William:
"You know the boy in the photo that you always ask about, the boy with blond hair, sitting on the swing. He's here - he came all the way from Sweden!"
William är på väg till Afghanistan. Brenda har en pin på tröjan med en stjärna. Det betyder att hon har en son i kriget.
Brenda är ihop med Rodney. Han är egentligen gift med en kvinna som heter Mary, så han försvinner en stund under kvällen när Mary ringer. Men sen kommer han tillbaka. Och tar mig med på en motorcykeltur.
Vi åker genom majsfälten och solen lyser genom bladen.




Och så kommer Pat, Brendas bror. Han jobbar på träfabriken. Tio timmar om dagen, sju dagar i veckan. På fritiden tillverkar han möbler i sitt garage.
"Keeps me young!", säger han.
Han behöver nästan inte sova. Han blev morfar för några år sen. Han ser faktiskt inte ett dugg gammal ut.
På torsdagar sjunger han på karaokebaren i Bradford. Då bjuder kvinnorna honom på öl och Jaegermeister. Men han tar aldrig av sig kepsen, för med den ser han mycket yngre ut.
I sin truck, som han haft i ett år, spelar han skivan som han spelat in. Han sjunger countryrap. Det är en ny musikstil, säger han.



Don kommer också. Med sin fru. Det är samma fru som han var gift med för 20 år sen, som Hugo träffade då. Men under åren har Don varit gift med två andra kvinnor. Innan han gifte om sig med den första frun. Deras son heter Adam. Han är blyg, men han vill att jag fotograferar honom.



Sandy åker iväg till Piqua och köper två buckets of chicken från KFC. Det är fest, med cheescake till efterrätt.

Don pratar minnen, hur han och Hugo satt uppe hela nätterna och spelade kort. Don drack öl och Hugo läsk - eller "pop" som de säger här.

Sandy insisterar på att tvätta våra kläder. Jag tackar så hemskt mycket.
"That's what family's for, honey", svarar hon. Hon drar ut långt på vokalerna i "honey".

Bill och Jackie skilde sig för Jackie vänstrade med gårdfarihandlaren ("the Jeweltyman"). Bill förstod att något inte stämde, och låtsades gå till jobbet. Han parkerade bilen vid torget och gick tillbaka till huset. Gömde sig på fältet bland majsen och kikade in i huset. Där såg han Bob - gårdfarihandlaren.
Bill bad till Gud - skulle han gå in i huset eller ringa polisen? Gud svarade att det var bättre att ringa polisen. För hade han gått in i huset kanske han hade slagit ihjäl Bob.
Bill gick till polisen. Han är kusin med Jackie.
Polisen knackade på hos Jackie. I bakgrunden såg han Bill - gårdfarihandlaren, i bara byxorna. Utan strumpor och utan skjorta.
Bill sa att "om du går idag, Jackie, om du går med Bob så behöver du aldrig komma tillbaka."
Hon gick.
Bill väntade ett år. Men Jackie kom inte tillbaka.
Nu bor Jackie och Bob i Troy, en bit från Bradford.



Det finns inga jobb i Bradford. Det är bara Brenda och Pat som har jobb. Don har en pacemaker. Och Bills lunga kollapsade för några år sen.
Dana, Sandys dotter, berättar att det blivit en trend bland de sextonåriga flickorna i Bradford att skaffa barn. Hon är upprörd, hennes kusin som är 35 blev just mormor.

Vi stannar till nästa dag. Sover i samma rum som Hugo bodde i för tjugo år sen. När vi åker vill inte Bill släppa iväg oss. Hans ögon fylls med tårar igen, och han kysser mig på kinden och säger att jag ska ta hand om Hugo, och att vi måste lova att komma tillbaka på vår anniversary.