Kaffet smakar inget vidare, men blåbärspannkakorna är bättre. Frukosten utanför Binghamton kostar en tiondel av frukosten i New York.
Sen köper vi persikor av farmarna som ställt upp sitt stånd utanför Dolphin Diner. Persikorna kommer vi att äta vid Seneca Lake några timmar senare. Men det vet vi inte än. Att vi kommer att åka genom landskapet som heter Fingerlakes, och vi kommer att lyssna på den lokala countrystationen och vi kommer att beundra de enorma fälten med sweet corn och tomater och persikor och plommon. Vi kommer att säga till varandra: "De ser ut att må bra i Fingerlakes. De ser ut att vara välmående." Vi kommer att förvånas över vingårdarna.
Och jag kommer att tänka att om jag levt ett annat liv så kanske jag hade hängt tvätt på min bakgård medan Hugo tagit hand om vinstockarna. Vi hade levt ett lugnt liv på fälten mellan de lummiga kullarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar