Platserna har namn som Laguna Beach och Venice Beach. Namn som man sett på tv, på "Baywatch" till exempel. Ständigt öppnar sig landskapet och vägen sluttar nästan ända ner i havet.
När vi var i Palm Springs träffade vi en man på biluthyrningsfirman som fått fel bil. Han hade åtta barn och de fick inte plats allihopa i den bil som de fått. Klockan var tio på kvällen och barnen var spralliga och spattiga. Mannen var blek. Han sa att om vi tar highway 1 så måste vi stanna vid Zuma Beach. Det var hans favoritställe när han bodde i L.A.
Vi tillbringar hela förmiddagen på Zuma Beach. Vi glor på surfarna, på badvakterna.
Äter lunch på ett dyrt ställe där det sitter en rik familj. Sonen ser ut som prins Albert, pappan är the strong, silent type och mamman dominant och högljudd. Jag tror hon ligger med poolskötaren.
Ett tyskt motorcykelgäng kommer in, och Hugo skojar på tyska med dem. Uwe undrar hur länge en tysk som Hugo bott i Sverige.
Benno har varit i Amerika en gång förut. Det var 1988. Då åkte han till Las Vegas och gifte sig.
Vi vet vad tyskarna heter eftersom de tryckt upp tröjor för evenemanget. Det står ”USA 2009”, och deras namn på ryggen.
Kalifornien har ytterligheter, bara några timmar senare kör vi igenom ett samhälle som ser ut som en mexikansk by. Och sen passerar vi en anti-Obama-demonstration. De ropar "Thank you" och vinkar när jag fotograferar dem.
Vi har sovit i Malibu. Det är där Charlie Sheen bor i ”Two and a half men”. Och igår natt, efter bion, då cruisade vi med caben på Sunset Strip. Vi växlade mellan två radiokanaler som hette ”Number one party” och ”It’s hot”. Vi åkte genom Hollywood, Beverly Hills och Santa Monica.
Livet är som på tv som tv var på 90-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar