Vi åker längs med vattnet. Mexikanska golfen till vänster, det regnar och är solsken om vartannat. Med kärleken kommer katastroftänkandet. Jag har aldrig kunnat förlora så mycket som nu. Längs vägarna, i dikena, under broarna, på en del ställen står bilar som lämnats efter en krasch. Jag tittar på dem som att de vore såna där frysta lik på väg upp mot Himalayatoppen.
På samma sätt tittar jag på en del gifta par.
Vi kommer att klara det. Vi kommer inte att frysa ihjäl på vägen, vi kommer inte krascha.
I Bay St. Louis fiskar två farbröder räkor. De kallar mig ma'am, och jag dem sir. De har stora händer, men nästan inga tänder. Deras armar är brunbrända och jeansen nerstänkta med havsvatten. När de håller räkorna i sina stora nävar förstår man hur oskyddad en liten genomskinlig räka kan vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar