Vi är ungefär som vi var för tretton år sen, bara lite mindre runda i ansiktet och när vi skrattar så har vi små, små rynkor i ögonvrårna.
För flera år sen bestämde sig Ingrid och hennes amerikanske killkompis för att de skulle gifta sig så att Ingrid skulle få stanna i Amerika. Men han drog sig ur, och när hon satt på en bar på eftermiddagen och deppade över hans beslut kom bartendern fram och frågade vad som stod på. Ingrid berättade vad som hänt. "But I'll marry you!" svarade han. I fem år varade deras skenäktenskap, sen var det dags att skilja sig.
Ingrid bor i ett vackert viktorianskt hus tillsammans med två kompisar, den ena är komponerar musikaler och har ett piano i källaren. Han sjunger opera då och då, och i trädgården kan de plocka tomater.
Jag tror på att man kan älska San Francisco. Det var lätt att hitta ett hotell. Han som jobbar bakom disken säger att flera just checkat ut eftersom Folsom Street Fair just tagit slut. Det är en läderbögsfestival, och vi träffar flera skäggiga män med bara överkroppar i lobbyn. När Hugo ska parkera bilen möter han en man som inte har en tråd på kroppen, bara en penisring.
Vi tänker att han måste frysa, det är så kallt i San Francisco. Det blåser intensivt från vattnet. Vi åker sightseeingbuss, och ser på allt det vackra.
Efter turen kommer mina händer att kännas bortdomnade igen, och jag kommer att äta en het Clam Showder i hamnen och Hugo kommer att dricka en Irish Coffee. Vi kommer att tina så småningom.
Vår guide pratsjunger en melodisk, rytmisk asiatisk engelska och han blandar ihop höger och vänster hela tiden. Han säger åt oss att insupa skönheten av hur den djupa terrakottafärgen på Golden Gate-bron avtecknar sig mot de mörkgröna träden och det isande blå havet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar