New York - Wedding Day

Jag gav upp flera gånger idag. 

Första gången (kl 13. 2h45 min innan Clerk's Office stängde) när det var helt omöjligt att hitta ett par bruna strumpbyxor på hela Manhattan. Använder inte New York-bor bruna strumpbyxor?!!

Andra gången när locktången slutade fungera (kl 14.15. 1h30 min innan Clerk's Office stängde)

Här ser jag i spegeln hur mitt eget ansikte skrynklar ihop sig för att börja gråta. Och därför kan jag besinna mig. Jag hinner liksom genskjuta gråten och säga till mig själv: "Om du ska gifta dig idag så skärper du dig!" Jag ser hur mitt ansikte slätas ut igen. 

Tredje gången hos juveleraren (30 min innan innan Clerk's Office stängde), när det visar sig att ringarna inte var klara på utsatt tid. Tänkte att: jag visste väl att vi blev lurade av den här pajasen. 

Men ringarna kom, och taxinchauffören körde som en biltjuv genom hela Manhattan och bilrutan var öppen och mitt hår blev trassligt i blåsten. Och vi kastade oss ut ur taxin framför Clerk's Office. En vakt ropar: "You've got five minutes!" Och vi springer in genom svängdörrarna och langar fram våra pass på disken. Jag frågar närmsta person om han kan vara vårt vittne. Han säger självklart och ler med sina tre tänder. Han är snäll, men jag tror inte han har något hem. Han heter Roberto och säger att jag har en pretty dress. Han har varit gift själv en gång, men han minns inte när. Kanske var det runt 1997. 

Sen gifter vi oss. Jag säger "I do" och "With this ring I marry you", och jag blir skakig  och ännu kärare  i Hugo än jag var innan. 

Den ganska barska tanten som är officient säger att vi är man och hustru. Jag och Hugo tittar på varandra och fnittret bubblar över. 

Jag är gift. Vi står på trappan utanför. En polis kommer förbi. Han ropar: "Congratulations! Vad klokt att du byter till bekväma skor, flickan!"

Sen går vi till Little Italy, och en farbror som ser ut att vara kusin med Tony Soprano föser in oss i till sin restaurang. Vi är flamsiga och går med på det mesta. 

"Amore!" ropar Tonys kusin och häller upp vinet. Vi äter ziti och canolis med ost och grädde. 

Sen går vi genom Little Italy och allt böljar och alla är så vackra, men vackrast är min man. "Did you just get married?" frågar en tant på en uteservering. Jag nickar intensivt. Jag fattar det inte själv. Jag lägger min hand mot Hugos så att ringarna möts, och så rör jag på ringfingret så att det klonkar lite i metallen. Så låter det när man är gift. 

Allt snurrar när vi är tillbaka på hotellet. Vi lägger oss på sängen och lyssnar på gatan. Somnar. Klockan är halv åtta på kvällen. 

Halv två vaknar jag igen. Tittar på brandvarnaren i taket. Bröllopsnatt. Brandvarnaren blinkar tryggt. 

Min man vaknar som av ett under. 

"Ska vi öppna den där champagnen nu?" mumlar han.