Corydon (Indiana) - Kentucky - Brownsville (Tennessee)

Dimma i Indiana.
Det klarnar när vi åker över Ohio River till Kentucky. Landskapet blir kurvigare, här har de börjat skörda majsen. Det är 89 grader ute. 32 grader varmt. Som en bastu, som i helvetet.
Persikorna är svåra att hitta i Kentucky. Det är mest betesmarker, getter och kanske ett par tjurar.
Men när man väl hittar persikor är de söta, rinniga, saftiga, solmogna, ljuvliga, himmelska. Och farmaren som säljer dem blir glad när jag blir så glad över att hitta honom.



Någonstans efter Beaver Dam Creek får vi en timme till. Det är en ny tidszon och kvällen känns lång. Vi svänger av mot Brownsville. Brownsville ser ut som vilda västern eller Twin Peaks, i alla fall nåt som jag sett på tv. Vi får vänner snabbt:

Vi träffar MaryAnne. Hon har en butik som heter ”All That’s Victoria – Tanning, soaps, gifts and more”.
Hon ger mig en lavendeltvål och säger att om jag tycker om den kan jag komma tillbaka och köpa en sen. Hon har precis öppnat sin butik, och hon ska ha ett tvållotteri till helgen. Jag säger att jag nog ska betala lavendeltvålen för jag tror inte att jag kommer tillbaka till Brownsville. Då ger hon mig en tvål till min husband och önskar oss lycka till med resan.



På kvällen går vi på Brownsvilles mexikanska restaurang. Servitören blandar en busgrogg till Hugo. I den är det tequila, öl, lime, en väldigt stark sås och salt. Kvällen slutar med att Hugo har en mexikansk hatt på huvudet och vi blir kompis med Ricky från Texas, och hans mexikanske kompis.



Nästa dag



MaryBeth har ett kafé. Hon är kompis med MaryAnne i tvålbutiken. MaryBeth säger att MaryAnne är en awfully sweet girl. MaryBeth steker frukostägg till oss. Over easy, vill vi ha dem. MaryBeth har sex barn och två bondgårdar. Hon har varit i Europa en gång. Det var för trettio år sen när hennes man var stationerad på en militärbas i Tyskland.
Hon bjuder oss på små kakor som är hemskt lätta att göra: man tar två Ritzkex och brer jordnötssmör mellan dem. Sen doppar man dem i smält choklad.
Vi lämnar Brownsville med mätta magar, och en odefinierbar känsla av saknad.