Vi lämnar New Orleans i det tidiga morgondiset. Nästan ingen är vaken, bara de som är på väg hem. Vi är på väg bort. Vi ska ända till Las Vegas. Genom tre delstater, och mellanlanda i Dallas. Jag känner mig ledsen, jag har svårt för förändringar egentligen, och tre nätter i New Orleans har redan gjort mig hemkär. Hugo, däremot, har fått mardrömmar av dimman och voodoon.
Jag kommer att sova nästan hela flygresan, Hugo kommer att ha ganska tråkigt. Vårt bagage kommer att försvinna på vägen, men vi får tillbaka det innan jag börjar gråta.
Las Vegas glittrar och tjuter, larmar och gör sig till. Hettan är bitande och stickig. Vi hyr en röd sportbil utan tak, kör rakt ut på the Strip och säger till varann att: let's do Vegas, baby! Luften dallrar ovanför asfalten.
Men vi är ganska trötta, och efter att vi parkerat bilen på hotellet och vandrat the Strip uppför tänker vi att vi kanske är för gamla och redan för gifta för att vara så där heltokiga som vi hört att man kan bli i Vegas.
Men vi köper iallafall en varsin liter margarita som man får i jättestora plaströr. Vi känner att det börja lossna, och satsar några dollar inne på Casino Royal. Vi vinner fyra cent.
Det är natt i Las Vegas, och himlen är kolsvart men inne i Paris, som är en jättestor byggnad, är det kvällssol. I lobbyn på MGM tittar vi på lejonen och sen ser vi en vattenshow och sen en eldshow, och fötterna värker. Och alla enarmade banditer spelar olika cirkusmelodier. Det är tur att marken är täckt med en jättelik heltäckningsmatta så att man inte slår sig när man ramlar av allt som snurrar och blinkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar